Vill du bli en vinnare?

Jill ger alla scrappare chansen att vinna ett presentkort på $25 hos A Million Little Things! Ila över till bloggen för att se vad du behöver göra.

Gömmaren.

I lugna vatten finns det många grodyngel. Så också här.

Jag och min kusin åkte ut till Gömmaren och njöt av stillheten och lugnet då Mors dag var på väg att klinga ut. Vi fick ett par vackra timmar. Ett gäng tonårstjejer trotsade det kalla vattnet och badade en lång stund. Det var så härligt att höra deras glada röster. Lek istället för "fjårtisfasoner". Så befriande!

Rolig helg!

I går hade jag en riktig toppendag. Jag och några av kusintjejerna åt dessertbuffé på Berns (95 kr, fantastiskt goda kreationer som jag verkligen kan rekommendera), mamma fick goda besked om något som känts jobbigt och så hade vi minisläktträff hemma i soffan hela kvällen (och halva natten) lång. Härligt!

I morse var det bara att stiga upp klockan sju. Som klassförälder var det mitt ansvar att fixa frukost till 29 fjortonåringar och två tappra mammor som hade sovit över i en lokal här i närheten. Barnen hade skött sig väl, men några av dem hade inte sovit någonting. Ack, den ljuva ungdomen!

Eftersom vädret har varit så sunkigt stora delar av dagen har jag passat på att läsa i den bok som jag och maken köpte i onsdags medan vi väntade på sonens konsert. Boken i fråga heter Ingen tar skit i de lättkränktas land och är skriven av David Eberhard. Jag sitter med hjärtat i halsgropen mest hela tiden då jag läser. Eberhard sätter gång på gång fingret på det som jag anser vara samhällets största problem. Vi är folket som har alla rättigheter, men inte längre några skyldigheter. Människor blir kränkta av än det ena och än det andra. Det är samhällets fel om det går snett för våra barn eftersom det är samhällets skyldighet att ta emot samma barn i diverse skolor från tidig ålder och därmed fostra dem. (Det är ju pedagogerna som vet hur man uppfostrar barn, inte föräldrarna.) Personer med otillräckliga svenskkunskaper känner sig kränkta om de inte får bli svensklärare. Vi har rätt att bo kvar när arbetstillfällena tar slut. Då får andra betala för oss. Nej, jag ska inte skriva mer. Snälla, läs boken!

Läskigt.

Det här skrämmer mig. Tjejen i reportaget är lika gammal som vår äldsta dotter. Jag sitter med hängande haka och undrar om jag drömmer, eller om Nathalie Schuterman och hennes dotter finns på riktigt...

Stackars lilla Anna.

Men allvarligt talat... Varför verkar media så förvånade över att Anna Bergendahl inte gick vidare? Jag är fortfarande förvånad över att hon vann här i Sverige och tycker att "This is my life" är en riktigt tråkig låt, även om Anna själv är en söt tjej. Suck!

Härlig gäst!

Titta vem som hälsade på oss i går! Jag har inte sett en levande igelkott på säkert 20-25 år. Vi hade alltid sådana här godingar på baksidan av mitt föräldrahem där de lätt kunde gömma sig i lövhögarna under altanen. De här vackra djuren har en massa vishet i sina ögon. Det känns så konstigt att "få kontakt", nästan lite surrealistiskt!

Njutbart.

S plockade med sig en liten bukett liljekonvaljer på väg hem från skolan idag. De luktar så gott att jag blir alldeles glad i hela kroppen! Jag önskar att jag hade en konvaljbacke nedanför vårt "berg" i trädgården. Undrar just om det går att fixa... Någon som vet hur man bäst får de här skönheterna att sprida sig?

Virvelvind!

Om nu någon undrar hur det är att vara tillsammans med världens sötaste 1,5-åring dygnet runt kan jag illustrera det rätt väl...

Bara så där.

Lilleman sover middag. Jag är barnvakt åt min lille systerson. Föräldrarna njuter av solnedgångar vid "Världens ände". (De är i Portugal.) Så fort lillkillen vaknar ska vi gå och hämta min amerikanska kusin som är på en tre månader lång Sweden Tour. Nu ska hon bo i en vecka hos oss, så jag hoppas att vädret blir lite bättre. Det är lättare att "turista" då, eller i alla fall roligare.

Är det fler än jag som har sorteringsdille? Inte ens när jag sätter in disken från diskmaskinen slipper jag... (Tur att detta för det mesta är sonens uppgift. Han är bara praktisk och bryr sin varken om färg eller form då han klämmer ner allt på rätt plats.)

Scraptävling!

En av de första scrapvänner jag träffade i den svenska cyberrymden var Theresa, eller Pysselgumman. Numera designar hon egna papper och hennes nya kollektion är vinsten i den tävling som ni nu kan hitta hos SweScrapbook. Ila dit och kolla in Helenes fina skiss som ni ska jobba efter för att kunna vinna! Lycka till. (Tävlingen håller på till den 31 maj, så det blir till att scrappa den närmaste veckan.)

I morgon är det måndag.

Måndagar är utmärkta dagar både till det ena och det andra. I morgon är det måndag. Då är det dags att kasta av sig ryggsäckar, göra sig av med surdegar, börja om eller kanske rent av börja med något nytt. Jag hoppas att er, nej vår, måndag blir riktigt, riktigt bra!

Vilken dag!

Kameran glömde jag ta med mig (skyller på migränen som tyvärr hälsade på i morse), men jag kan tala om att jag har haft en lång och spännande dag.

Hembageri (Adolf Fredriks vårfest, uppgiften för sonens klass var att baka 30 bullar, två mjuka kakor och inhandla diverse saker till försäljningen i fiket)

Fixa lotteristånd (samma vårfest, uppgiften för äldsta dotterns klass var att iordningställa ett lotteribord med fina vinster)

Konsert med dotterns klass i skolans aula under ovan nämnda vårfest

Skjuts av dotter till Huddinge där hon skulle vara med i två dansföreställningar

Skjuts av mig själv och maken (av oss själva) till bröllop i Hägersten, ett vackert brudpar i strålande sommarväder

Efter god buffémat gick vi tidigt från bröllopet för att hinna med att titta på dotterns sista dansuppvisning

Hem till lördagskväll med familjen, alldeles utmattad (men inte mer utmattad än att jag orkade tvätta två tvättar, steka två satser pannkakor och torka golven)

Dottern och jag avslutade med att titta på finalen av Jakten på Julia och kunde glädjas över att vår favorit kommer att spela Julia! Duktiga Lisette kommer från Blekinge, precis som jag. Heja, heja!

Nu ska jag sova. Godnatt.

Nytt hos AMLT.

I dagens blogginlägg hos AMLT har jag lagt upp några sidor ur ett litet album (6x6") som mamma ska få så småningom. Tanken var väl att det skulle vara färdigt till Mors dag, men jag vet inte om det blir det. Jag gillar det här lilla albumet. Glada färger, organiserat oorganiserat...

Litet smakprov. De andra tre sidorna kan ni se i AMLT-bloggen. Och nu ska jag ner i köket och baka sockerkaka. Ha en fin helg!

Se skönheten.

Häromdagen berättade jag att jag hade blivit uppläxad av sonen. Sedan dess har jag verkligen tänkt på att uppskatta min trädgård för vad den är istället för att önska att den var på något annat sätt. Här finns till och med bildbevis för att det på sina håll är riktigt vackert och njutbart här hemma.

Vårt plommonträd. Vackrast på våren, godast på sensommaren.

Ormöga. Vår växer i "rabatten" på baksidan tillsammans med nävor i rosa, blått och lila och ljusröda vallmor. Kombinationen beror på att vi har satt ner växter som vi fått från diverse håll. Det har visat sig att de faktiskt gillar den torra, soliga växtplatsen under taksprånget.

När vi flyttade in i huset möttes man av en massiv, risig rhododendronhäck på framsidan av huset. Det syntes att buskarna inte trivdes och några av dem hade fått någon sjukdom, så vi tog bort alla samtidigt som vi lade nya plattor. Det har vi aldrig ångrat! Vi har fortfarande rhododendron på flera håll i trädgården. Jag tycker att de är vackra och några städsegröna växter behövs i varje trädgård.

Jag vet nog vad det här är om jag får återkomma om några månader...

What?!

Jag gick förbi maken då han satt och kollade in en blogg han hade fått länken till av en kompis. Bloggen i sig är ganska roande (den handlar om katastrofala skivomslag), men det jag reagerade på var att jag såg ordet "Contrazt" i ögonvrån. Ah! Det lokala kändisbandet från min ljuva ungdom. De låg på Svensktoppen i 15 otroliga veckor med sin låt "Har du en vän du kan väcka mitt i natten?". En av killarna (eller egentligen två, tror jag) var granne med mina kusiner och ursprungsmedlemmarna gick alla i min gamla högstadieskola i Rödeby. Jag förundras fortfarande över att ungdomar idag frivilligt sätter på sig ett mode som i mångt och mycket är kopierat från det som vi hade på oss på åttiotalet. Inte konstigt att jag har svårt att hitta kläder som jag gillar...

Listor.

Min mamma är Listornas Drottning. Hon skriver och omarbetar listor tills de blir perfekta. Då och då får jag ett att-göra-list-ryck. Om detta finns det till och med dokumentation. (Den listan är en originallista som hängde på kylskåpet jättelänge. Jag skar bara ner den då jag skulle göra den där sidan.) Idag har jag haft en massa olika 10-listor i mitt huvud medan jag har hållit på med diverse göromål. Här kommer några av dem. Det skulle vara jättekul om ni som läser vill göra någon eller några liknande listor! Skriv och berätta om dem i kommentarsfältet.

Nödvändigheter i kylskåpet

1. mjölk

2. smör

3. god ost (parmesan och cheddar, präst eller Västerbotten)

4. lök (vitlök, rödlök, gul lök, purjo)

5. ägg

6. jäst

7. tomatpuré

8. potatis

9. gurka

10. bacon

Trädgårdsfavoriter

1. tulpaner (funkar inte hos oss pga rådjur, men de måste få vara med ändå)

2. rhododendron

3. klematis

4. syren

5. smultron

6. vintergröna

7. luktärt

8. hallon

9. vallmo

10. nävor

Om jag hade pengar till fastighetsförbättringar

1. bygga trappa ute

2. fixa trappan inne

3. byta panel på garaget

4. anlita duktig trädgårdsarkitekt som "lyssnar" på trädgården och inte bara vill plantera vitt, vitt, vitt överallt

5. måla om fasaden

6. göra om garaget till musikstudio/ungdomsrum

7. Förbättra vindsförvaringen

8. byta ut möblemanget i vardagsrummet

9. lampa över soffbordet

10. utemöbler från Grythyttan (sådana där "gungstolar" som finns i Klackamåla)

Maträtter att plocka fram ur rockärmen

1. spaghetti och köttfärssås

2. min egen tomat- och bönsalsa med gott bröd

3. laxfilé med Klabbes potatismos

4. pannkakor

5. Paolo Robertos Minestra di Verdura

6. kasslergratäng med ris

7. tagliatelle med knaperstekt kyckling och sparris

8. varma mackor med någon soppa (broccoli, potatis och purjo, grönsaker)

9. bakad potatis

10. lasagne

Låtar jag aldrig tröttnar på

1. Love Somebody - Robbie Williams

2. Diamonds and Pearls - Prince

3. I Will Always Love You - Dolly Parton

4. Butterfly - Rajaton

5. You Raise Me Up - Josh Groban

6. The Show Must Go On - Queen

7. Life on Mars - David Bowie

8. Marathon - Rush

9. Nothing Compares to You - Sinead O'Connor

10. Man in the Mirror - Michael Jackson

Photoshopsgalen.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit överens med Photoshop sedan vi bytte till Mac. Någon som har varit igenom samma sak och har tips på vad jag kan göra? Jag saknar mina gamla "actions", men är glad över att ha CS4.

Trädgården.

Mums! Det här brödet är så gott. En surdegslimpmacka med lite Bregott och honung på är en finfin början på dagen. Problemet är väl att det är så gott att det är svårt att "hia" sig.

Utanför vårt sovrumsfönster har vi ett gammalt plommonträd som troget ger massor av frukt år efter år trots vår vanskötsel. Nu börjar trädet blomma, och det är underbart att vakna till ett grönvitt hav utanför fönstret varje morgon.

I går jobbade jag hårt och var både svettig och trött när jag kom hem. Jag steg ur bilen och kände sommarvärmen smeka min kind. Blommorna i krukorna på framsidan var så fina och jag upptäckte att de redan har börjat svälla över kanterna lite sådär så de inte ser alldeles nyplanterade ut längre. Tänk vad lite solljus och värme kan göra! Sonen klättrade i träd och hoppade ner till mig. "Tänk, jag har aldrig sett vilken fin trädgård vi har!", sa han och visade mig några rhododendronblommor som höll på att slå ut. Eftersom jag har gnällt och muttrat över trädgården i många år, så också den senaste veckan, kände jag mig lite otacksam och försökte se vår plätt här på jorden ur ett annat perspektiv. Det funkade! Idag har jag inte muttrat en enda gång. Nu blir det till att fixa i stället för att gnälla. (Och så hoppas jag att luktärterna tar sig och ger mig både färg och väldoft lite längre fram i sommar...)

Kristi Himmelsfärd.

Det luktar gott här hemma.

Det är en bra dag. Rent i huset (nåja, det verkar vara en never ending story, det där med städning), glada barn på väg till diverse roligheter, väntan på några systrar, Storkyrkan, glass, helg. Jag mår bra. Hoppas att ni som läser det här gör detsamma.

Vilken dag!

Äntligen sol och värme, i alla fall i några timmar.

Apropå det förra inlägget... Ett av alla mina intressen har varit att sy med lapptäckesteknik. Jag har mest sytt små enkla, vadderade lapptäcken, men jag kan alla möjliga tekniker och vet teoretiskt hur man ska kunna lösa både det ena och det andra problemet. Med tanke på att jag tänkte söka beklädnadsteknisk linje på gymnasiet eftersom mitt stora intresse i nian var sömnad och mönsterkonstruktion vet jag knappt om jag vill fortsätta den här berättelsen.

I dag var det avskedsmiddag ute i Stora Skuggan (i Liljanskogen vid Stockholms Universitet) för alla studenter som varit här den här terminen genom the Swedish Program. Jag, maken och minstingen åkte dit. Innan dess hade jag inspirerad av gårdagens vinst iordningställt en liten korg med svenska godsaker eftersom vår student Zach är så intresserad av, och duktig på, mat. Hans korg fylldes med gott knäckebröd, en massa olika chokladkakor (Marabou) och lite annat mumsigt. Allt var förberett i god tid, men två timmar innan vi skulle åka kom jag på att jag absolut skulle sy en grytlapp som också skulle läggas i korgen. Den skulle vara i lapptäcksteknik och motivet skulle så klart vara svenska flaggan. Sagt och gjort. Jag rotade fram några passande tyger, vadd och skärhjälpmedel. Sedan kom jag in i något slags lapptäckesrus.

Jag följde inte en enda av mina egna lapptäcksregler. Jo förresten, jag pressade faktiskt isär sömsmånerna efter varje söm. Allt jag genom böcker och erfarenhet en gång för länge sedan lärde mig verkade ha flugit sin kos för att återkomma lagom till att grytlappen nästan var klar. Vill ni ha tips på vad man kan göra för att verkligen få till det då det gäller lapptäcksteknik?

-lätta på pressarfotstrycket

-se till att ha lite extra sömsmån runtom (det är lättare att klippa bort än att sätta tillbaka)

-skär snedremsor på snedden (det finns en orsak till hur namnet en gång bestämdes)

-fixa tråd ton i ton när du ska kvilta

Nu kommer jag inte på något annat, men om ni lovar att fnissa lika mycket som jag gjorde då mitt praktverk var färdigt ska ni nu få se på resultatet.

Grytlappen blev i alla fall tjock och härlig, så den kanske faktiskt kommer att funka som hjälpmedel i Zachs studentkök! Han verkade uppriktigt tacksam och glad. Tur det, för i morgon ska jag och S ta honom på en tur runt Storkyrkan. Jag vet inte om jag hade tagit med honom om han hade verkat tjurig... Hahaha! Vi får väl se om vi träffar någon kunglighet då vi kollar på vad de egentligen fixade till under bröllopsrenoveringen. Jag tvivlar av någon konstig anledning. Det gör inte S! Hon ska minsann nosa reda på några riktiga kändisar i morgon.

Talanger.

Jag tror att vi kommer som vi är och att vi genom livet har möjlighet att utveckla oss själva på en massa olika sätt. Vissa kommer lite bättre förprogrammerade och sägs ha talang för något speciellt. De kanske till och med anses vara genier. Är det då kört för oss medelmåttor? Nej, inte det minsta! Om någon skulle be mig berätta vad som är mina största styrkor skulle jag säga att det jag är mest stolt över är att jag kan lite om många olika saker. Jag har provat på så många olika hantverk, haft så många specialintressen och plinkat på så många olika instrument att jag inte kan räkna alla. Men jag har haft väldigt roligt under tiden!

Jag kan tjura lite på mig själv över att jag inte tog mitt fiolspel på allvar. Nu skulle jag inte ens våga söka till en amatörorkester längre, fast jag drömmer om det i hemlighet. Och sjunga i kör, en kör med en engagerad körledare, duktiga körmedlemmar och roliga och spännande arrangemang, det hade varit roligt... Det intresse som har fått störst spelrum är definitivt pappersskapandet och kalligrafin. Det har jag till och med haft möjlighet att jobba med. Det trista är att jag upplevde det som svårt att skapa på kommando, att alltid vara på topp och inspirerad och att ofta få visa produkter som jag kanske inte själv brann för. Sedan jag slutade min anställning har kreativiteten fått fart igen och jag känner att det är roligt att pyssla igen. Konstigt, det där.

I går hade vi möjlighet att gå på soaré. Det var den 13-årige sonen och hans klass som stod för underhållningen och som vi blev underhållna! Förra årets föreställning var jättebra, men det har också hänt mycket under det gångna året. Några av tjejerna har väldigt utvecklade och spännande röster och jag började till och med gråta när en av dem sjöng. Instrumentalister, kompositörer, dansare, spexare, rockgrupper och sångare- det fanns plats för alla. Bäst tycker jag (nästan helt objektivt) att sonens nummer var. Han och några av klasskompisarna hade gjort ett Stomp-inspirerat nummer med snickartema. (Förra året var de Kökspatrullen, nu således Snickarpatrullen.) Nästa år ska de utmana sig själva ytterligare och försöka blanda in lite teater också. Jag ser redan fram emot det!

Det såldes lotter för brinnande livet, allt för att få in en massa pengar till klasskassan. Tre delikatesskorgar var lockbetet. Tror ni inte att vi hade den stora turen att vinna en korg?! Mums filibabba!

Solen skiner!

Promenad runt sjön. Sol i ögonen för första gången på många dagar och det kändes så skönt! När jag kom förbi "damernas badbrygga" såg jag att en av de tre baderskorna hade tagit tillfället i akt till ett dopp. Förra året var de i den 17 april. Det kanske de var i år också. Det vet ju inte jag eftersom jag inte hade kommit igång med mina Långsjörundor vid den tiden!

I kväll ska sonen och hans klass ha sin årliga soaré i skolan. Det ser jag fram emot! Förra året fick vi en riktig toppenföreställning. Det är kul när en hel klass med musikintresse gör gemensam sak för att roa sina nära och kära. (Förvisso med målet att tjäna massor av pengar till klasskassan, men jag betalar gärna de pengarna om jag får en härlig föreställning på köpet.)

Förresten har jag upptäckt en ny, oväntad favorit. Stefan Gunnarsson (en av pianisterna i Så ska det låta för er som inte har en aning om vem det är, det hade inte jag) har gett ut en platta med skön musik. Han spelar en massa olika instrument och har skrivit det mesta av låtarna själv. En av låtarna skrev han musiken till då han var 13 år. Grymt.

Nu ska jag plantera de där stackars krukblommorna som stått i sin kasse i en vecka sådär. Påskliljorna ser så förskräckligt trista ut i sin bytta, så jag ska gräva ner dem i någon rabatt så de kan förgylla våren nästa år också.

Kvällspyssel i regnet.

Brasan knastrade, vi spelade UpWords och Yatzy och hade det allmänt mysigt. Då kände jag att det var dags att pyssla lite, så det gjorde jag!

Inspirerad av Mya tänkte jag ge mig på lite Hambly. De är knappast intresserade av någon som använder deras produkter på det sätt som jag gör. Jag är för försiktig i mitt uttryck och gör inte de här fantastiska grejerna rättvisa. Jag tänker skicka in till Hamblys DT call trots det. Det har mest att göra med att jag behöver komma över en viss tröskel. Jag vill ta min kreativitet på allvar igen och låta den hitta nya vägar.

Jag har ett Hamblyark som är mig extra kärt. Det är mossgrönt med ett guldtryck och trots att det är så kraftigt är det lite transparent. Helt galet snyggt, riktigt ögongodis, men också en upplevelse för känseln. Jag har använt en bit, men resten vårdar jag ömt...

Här är kortet med Hamblyplast som jag färgat med ProMarker på baksidan och så en ram av samma slags papper som det jag lovordade här ovan, men i en annan färgsättning. Bokstäverna skar jag ut på frihand. Jag har ingenting emot att använda gamla favoriter. "Believe" är ett klistermärke från en julkollektion från KI Memories.

Till något annat. Patricia Zapata är en riktig favorit. Jag älskar hennes stil och känner mig mycket hemma i den. Hon är en "riktig" formgivare och har ett uttryck som är rent, vackert och sparsmakat. Hon har inspirerat mig att plocka fram skalpellen igen. Så här kan det bli då.

Kartong i två olika nyanser, kram skrevs försiktigt i blyerts och skars ut med ca 1 mm skärmån på var sida om blyertslinjen, vitt glitterlim har använts för att fylla i bokstäver och ge lite grund till naturen, pearl maker har använts under det skrivna.

Ha!

Jag vann över vädret. Tog mig ut på en promenix och kom tillbaka precis när de första regndropparna började falla. Härligt! Fast jag undrar ju när det blir garagestädarväder. Jag vägrar ställa ut allt vårt skräp på uppfarten om det regnar och blåser som om vi befann oss mitt i ett höstoväder.

När det är sommar och varmt ska jag släntra omkring på Sturkö i den här illgröna skapelsen. Under tiden som jag väntar ska jag nog drömma mig tillbaka till Thailand en stund. En mangoshake, ett parasoll och en god pocketbok. Hmm. Det var rätt trevligt faktiskt. Det blir nog ett varmt bad i kväll...

Fredag.

Jag har städat som en galning idag. Dammsugit, städat toaletter, torkat golv, tvättat, rensat ut två garderober (Usch, varför kom textilinsamlingen förra veckan? Nu får jag vänta länge med skänkespåsarna i gästrummet.), dammtorkat och lite annat smått och gott. Något som inte var så gott var hur diskmaskinen såg ut på sidorna. Jag har förträngt att missfärgningen som jag lagt märke till i ögonvrån har varit matrester och guck. Nu ser det i alla fall ut som om maskinen är alldeles ny och det är ju trevligt!

Jag hittade sonens älskade goseflodhäst Casimir (eller, enligt sonen, Gassimi) som tyvärr fick flytta ut från sonens rum för några år sedan. Den här flodhästen har burits med i vått och torrt, flyttat med till andra sidan jorden (nästan), fått veta alla hemligheter i världen och framför allt har den varit sonens stora tröstare.

Här är alfabetet jag köpte på Granit, så kan ni själva se att det är riktigt snyggt. Jag har ställt upp det på lilla hyllan ovanför mitt skrivbord. (Ah, nu är det ju riktigt bra med de limkladdiga sidorna, eftersom klossarna inte trillar ut trots att de står på högkant!)

Gladiator.

En av mina favoritfilmer är Gladiator. Jag vet inte varför jag tycker så mycket om den. Jag är ingen Russell Crowe-fan. Jag mår illa av blodiga scener. Joaquin Phoenix är så äcklig i filmen att min mage hoppar. Ändå har jag sett den här filmen minst fyra gånger. I går var det dags igen eftersom den gick på sexan. Klockan tio över midnatt var jag så förgråten att min man undrade varför jag envisas med att se på en film som får mig så ur balans. Svaret är att jag inte vet! Musiken är fantastisk. Den återkommande scenen med handen som dras genom säden och den väntande familjen är så stark och berör mig, får mig att vara tacksam över min egen familj. Hoppet om att det finns människor som vill förändra till det bättre väcks. Ja, jag kommer säkert att titta på Gladiator igen. Nästa gång ska jag bara komma ihåg att ladda med näsdukar.

Det var säkert filmen som fick mig att drömma mardrömmar. Jag drömde att min syster hade en affär med sin gamle pojkvän. Jag flyttade med min familj till ett vackert hus på ett fruktansvärt ställe där det bara fanns ondska, elakheter och girighet. Jag vägde minst hundra kilo och orkade inte ens gå upp för trappan i mitt eget hus. Ett flygplan kraschade på en åker och alla som jag älskar var med i olyckan. Usch. Jag hatar mardrömmar. Som tur är kan man skaka av sig dem och gå vidare med verkligheten i stället. Och min verklighet är, tack och lov, vacker.

Min verklighet är mat lagad från hjärtat, med ingredienser som luktar och smakar gott.

Just nu är min verklighet också så kallad mat, ett Skottlandspaket (present till mig och maken på våra fyrtioårsdagar) fullt med e-nummer, socker och färgämnen. Och barnen (hm, de vuxna också) är i himlen. Det äts flingor med socker till frukost och trifle till middag. Och det är okej. Tack, Tina!

Till alla som behöver.

Kram.

Vilken tavla! Skriven och målad och sprayad med guldglitter på vanligt kopieringspapper. Inte det bästa för ett sådant här projekt, men rätt kul ändå. Det gick i alla fall att stryka papperet någorlunda slätt.

A Million Little Things, Mors Dag.

På söndag firar man Mors Dag i USA. För oss är det inte dags förrän om några veckor, men om ni går hit kanske ni får några tips på vad ni kan göra för era mammor (eller er själva). Mamma, du får inte surfa dit!

Här kommer ett litet smakprov:

Ps: Bokstavsstämplarna från Granit är råsnygga, men jättedåliga. De sitter skevt på träklossen, är kladdiga av lim på sidorna och jag var tvungen att renklippa alla kanter eftersom de lämnade färgrester. Hur som helst är jag glad över att jag köpte dem. De är värda allt extrajobb!

Mormor Elsas födelsedag.

Idag skulle min mormor ha fyllt nittio år. Vi har alltid delat dag hon och jag, så jag har "automatiskt" kommit ihåg att ringa henne. Nu är det bara min namnsdag och hennes stora dag, men i alla fall något att dela. Min mormor var en spännande människa med många bottnar. Jag önskar att jag hade kunnat se in i hennes innersta för att förstå hur det kom sig att hon var den hon var.

Mormor Elsa tillägnas Cajsa Stina Åkerströms underbara Chans.

Jag är en bland miljarder


varken mindre eller mer


som ödmjukt borde nöja mig


med livet som det är


men alltför ofta har jag drömt

om att få vara någon annan


en människa som gör skillnad

och skapar avtryck som består


som lyser genom mörkret


likt silvervita spår


som kan fånga livet 
i ett enda ord


och ge löften som är sanna


världen är en enslig plats

och tiden en bedräglig vind


jag är en liten del av allt


men allt är ändå bara ingenting



Jag ställer mig vid porten 
och klappar på


jag behöver en riktning 
så jag vet hur jag ska gå


och enkla svar så att jag förstår


kärlekens villkor och bud


det rastlösa pirret under min hud


vem som är jag

vem som är Gud



Jag väver mina drömmar

runt tysta föremål

den dagen jag har somnat in


är de allt som återstår


likt skärvor från en annan tid


utan mening eller sammanhang


världen är en enslig plats

och tiden en bedräglig vind


jag är en liten del av allt


men allt är ändå bara ingenting

Driven av en längtan efter något jag inte vet


driven av lusten att bli fri all vilsenhet


tankar far i cirklar, molnen skingras ovanför


och under tiden som jag går här


slår fröet rot och blir en blomma


som växer upp, vissnar ner och dör



Rolig tävling!

På NiddyNoddys hemsida kan du läsa om en riktigt rolig tävling som pågår ett tag framöver. Du har chansen att vinna en fantastiskt vacker filt om det bara är minst 100 personer som deltar i tävlingen! Jag tänker tävla. Det vill väl du också?

För övrigt måste du bara besöka Marijas fina butik om du är i närheten av Midsommarkransen. Man blir alldeles glad i själen efter en stund där inne.

Fin dag.

Den manliga delen av familjen roar sig med någon slags fäktningsmatch. Jag tror att inspirationen kommer från alla möjliga håll...

Fina blommor som snart ska planteras i en kruka som nu står med en ledsen perenn på baksidan av huset. Den fick nog inte tillräckligt med näring innan vintern, för den har inte visat minsta lilla livstecken trots att både placering, väder och vind borde ha varit gynnsamma.

Betraktelse.

Jag som var så trött skulle ha gått och lagt mig för länge sedan. Nu gjorde jag ju inte det, men det är okej. Att lämna sig själv med sina egna tankar i ett för övrigt tyst rum kan vara ganska skönt. Jag fyller så ofta mitt liv med en massa ljud. Väckarklockor, barnprat, tvättmaskinsbuller, skön Spotifymusik, makens tysta prat i jobbtelefonen, smatter från tangenter, köksfläkten, katten som jamar, mullret från min hungriga mage... Ibland kräver min kropp tystnaden, men tyvärr är jag dålig på att lyssna på mig själv. Öronen har tagit stryk efter många år som lärare. Timmarna i musiksalen har varit extra påfrestande och då och då hör jag konstiga ljud som visst inte finns i verkligheten, utan bara i min skalle.

Åren kryper på mig. Jag börjar känna mig gammal. Så ska det ju inte vara! Jag har förhoppningsvis bara levt halva mitt liv och de första tjugo åren går nästan bort eftersom jag inte visste att uppskatta dem och därför inte riktigt insöp varje upplevelse på samma sätt som jag gör idag. Min kropp börjar ge med sig. Jag har skavanker både här och där. Varför kan jag inte bara glädjas över att jag har en kropp och att den faktiskt funkar ganska bra?

Förra fredagen var jag och lyssnade på inspirerande människor som talade om att sätta mål, att ta beslut och att hålla sig till dessa. Talarna var mycket inspirerande. Efteråt talade jag och en vän om det som hade sagts. Jag var imponerad, men min väninna som ursprungligen kommer från Ghana var visst svårare att fånga. Hon stördes av talarnas fixering vid ålder, vikt och utseende. Hon berättade att i Ghana är det ingen som är fixerad vid sina rynkor. Man är glad och tacksam över den vishet som är tecken på att man faktiskt har varit med ett tag. Äldre människor ser man upp till och respekterar. Hur är det här i Sverige? Inte så, i alla fall. Tonåriga bruttor med opererade näsor, fejktuttar och ankläppar tjänar storkovan på, ja, vad då? Stekare med slickbackfrisyrer glider omkring vid Stureplan, slänger stora lappar på disken och dunkar varandra i ryggen när de lyckats lura på någon stackare några ovanligt korkade aktier.

En låtsasvärld pågår där ute. Jag önskar att den inte rörde mig i ryggen, men det gör den. Jag är rädd att mina barn ska fastna i hetsen. Jag är rädd att mina döttrar ska få en störd inställning till sina fantastiska kroppar och sluta äta, precis som jag gjorde. Jag är rädd att min son inte ska se till tjejers inre, utan bara till deras utseende. Jag vill inte att de ska såras, att de ska gå på livsminor. Jag vill att de ska känna sig glada och tacksamma över själva livet, att de ska kunna njuta av att solen smeker kinden en tidig sommarmorgon, att de ska hitta yrken som tar fram det bästa i dem. I morgon ska jag stiga upp extra tidigt, sätta på köksfläkten och ugnen och fixa lite scones till dem. Sedan är nog både de och jag redo för en ny vecka.

Långpromenad med äldsta dottern.

Sådana här bilder har ni säkert sett er mätta på, men den här är speciell. Det är ju jag och dottern som är ute på långpromenad. Dottern! Den äldsta, hon som sällan eller aldrig känner för att hänga med någon som är promenadsugen, hon hoppade genast upp och anmälde sig frivillig då jag önskade sällskap. Härligt!

Här sitter hon och ser ut över Långsjöns vatten. Jag kommer aldrig att vänja mig vid förstörelseklotter. Det är fult, fult, fult. Färgglad graffiti på en tråkig vägg kan möjligtvis liva upp lite, men sådant här klotter får mig bara på dåligt humör. Usch. Gå hem och klottra på era egna väggar, klotterbusar...

Underbart solljus och skir grönska. Härligt för själen!

Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på mina fantastiska minipenséer, eller snarare resterna av dem, när jag kom hem. De har hunnit liva upp vår trappa i två veckor, men nu kunde tydligen rådjuren inte hålla sig längre. Ni kan följa med klotterbuset hem och äta upp deras blommor, era marodörer!

Scrappa, scrappa...

Jag har hunnit och haft lust att scrappa mycket idag. Ett gäng pyssliga damer engagerade i Allt om Scraps forum håller i en aktivitet som heter "bloghop". Man hoppar helt enkelt omkring bland olika scrapbloggar för att hämta inspiration och delta i olika utmaningar. (Håller på till den 30/5.)

Lilo bjuder på en skiss av duktiga Moma. Jag kan inte scrappa på det romantiska sätt som Moma behärskar till fullo, men jag kan tolka på mitt eget vis. Då blir det så här! (Den lilla busken skar jag ut med skalpell på frihand. Blev så nöjd med den att jag använde både positiv och negativ.) Fotot var framkallat utan bildbehandling, och eftersom det togs utan blixt fick det en väldigt konstig ton. Inte bryr jag mig om det. Jag har lovat mig själv att verkligen scrappa om sådant jag vill komma ihåg och det här är precis en sådan grej.

Leamons skiss passar min stil perfekt. Det blev till att scrappa om något som pågår här hemma sedan en tid tillbaka, en spännande process som vi går igenom i familjen.

Lite rester har jag både här och där. Eftersom jag har lovat mig själv att försöka vara nyskapande med gamla grejer (nåja, det går väl "sådär") plockade jag fram en gnuggis från ett gammalt KI-ark, en gnuggis från Fancy Pants och så en halvny pratbubbla som jag fick utan förpackning för ett tag sedan. Bokstäverna är klippta på frihand och ifyllda med lite glitterlim.

Lite fler rester som låg på bordet. Stämpeln är från ett riktigt favoritark med clear stamps, men vem är tillverkaren? Någon som vet?

Ja, men det var väl allt. Jag fortsätter scrappa efter utmaningarna i bloggarna som jag nämnde. Hoppa på ni också, eller snarare hoppa med!

National Scrapbooking Day.

Idag är det (inter)nationella scrapdagen. Jag har laddat upp framför pysselbordet, så får vi se om det blir något gjort. Ha en fin lördag!