söndag 24 juli 2011

Ibland räcker inte orden till...

Jag har gråtit så för de ungdomar och vuxna som miste sina liv i Norge och kommer nog aldrig att kunna förstå hur mycket hat som kan rymmas i en enda människa. Jag håller hand med andra som antagligen inte heller förstår. Vi vet aldrig hur länge vi finns kvar här på jorden och kan inte heller räkna med att våra nära och kära alltid finns. Jag måste påminna mig själv om att bli bättre på att tala om hur mycket min familj och mina vänner betyder för mig!

1 kommentar:

Min plats i solen sa...

Det är ofattbart och det har varit svårt att ta del av alla hemska berättelser från Norge de senaste dagarna. Så mycket sorg, smärta och skräck att bearbeta. Men också oerhört mycket hopp, medmänsklighet och kärlek. Det stärker i allt det svåra.

Kram Lotta